Klockan sitter på sned och jag får vrida mitt huvud lite åt höger för att se vad
klockan är. Känner att det är dags att traska hem snart. De flesta är helt
utslagna, två personer ligger på en lortig soffa, och fem andra på filtar på golvet.
Det ser inte speciellt behagligt ut och jag antar att några har däckat i de
fyra sovrummen. Jag sitter på en skunkig, hög barstol. En skum kille går till
kylskåpet och tittar in i några sekunder, sen lämnar han dörren öppen. Jag går
och stänger, han är nog inte så frisk tänker jag. En av flickorna som låg på
filtarna ställer sig långsamt upp och går mot toaletten, hon hinner inte ens
stänga dörren innan hon kräks.

Fan, vad fan gör jag här? Vad sysslar jag med... tänker jag och drar mig mot hallen,
hittar mina dojor men inte min jacka. Skit samma tänker jag, *pang* säger det
och huset skakar till lite. Det är mörkt ute, nästan lite läskigt. Men jag går
snabbt hem. När jag kommer till övergångsstället möter jag en snubbe, han
tittar först åt mitt håll, sedan åt andra hållet och sedan på mig igen. Jag
möter hans blick, han stannar till och säger ”ser att du fryser, vill du låna
min tröja?” Jag svarar glatt att det är okej, för att jag strax är hemma. Han
verkar bli tjurig, han tittar rakt och bestämt på mig och säger ”Nämen skit i
det då!” Och går. Jag blir förvånad och lite rädd. Mitt hjärta dunkar hårt,
nästan så att det gör ont. Ånej nu kommer uppförsbacken tänker jag, jag
försöker gå starkt upp, men min kropp säger ifrån och jag går mer och mer långsamt.
Nu är uppförsbacken slut och ska bara ta fram nycklarna som ligger längst ner i
väskan... Öppnar dörren långsamt och så tyst som möjligt. Slänger av mig skorna
och springer på toa, vilken njutning tänker jag. Det har varit en lång kväll så
det ska bli skönt att lägga sig. Jag går försiktigt mot mitt sovrum, för det
knarrar i golvet. Som om jag vore en jätte. Hopp i säng, sov som en ängel.

Vaknar av solen denna morgon, vilket är riktigt skönt. Jag hör fåglarna kvittra en
vacker fågelsång för mig. Ligger kvar i ungefär en halvtimma, sedan går jag upp
i mitt vita nattlinne och dagens frukost blir Special K. På bordet ligger mitt
block med egna låtar, liksom halvöppen. Det var ett tag sen jag skrev. Om man
inte ska påbörja en låt kanske… Jo det tycker jag!

Tar med mig blocket och sätter mig vid mitt skrivbord. Handen och pennan passar
perfekt tillsammans, orden och meningarna liksom bara glider fram. De har flyt
idag. Låttextens refräng lyder såhär:

Fleet Street here I am, I get wet but I don’t care cuz I’m not going home tonight.
Mama, tell them I’m not going home tonight
Fleet Street here I am, I get wet but I don’t care cuz I’m not leaving Fleet Street tonight.
Papa, take it easy. I’m feel better than ever.

Låten handlar om en regnig tid mellan dag och natt på gatan Fleet Street i London.
Den handlar om Frihet. Och den känner jag just nu.

Jag tänker på de stackars flickorna från igår, de spydde på alla håll och
kanter. Tur att inte jag är sån. Lever man som de, då lever man ett rätt så
värdelöst och patetiskt liv, enligt mig då.

Undrar fortfarande vad jag gjorde där, någon eller något kanske kallade dit
mig. Ska jag hjälpa de stackars flickorna, skulle jag lära dem hur man ska
leva? Kanske var dumt av mig att bara sitta där, utan någon anledning. Tänker
ett ögonblick, äsch vad kan man göra och hur?

Lägger ifrån mig pennan och stirrar ned på mitt block. Vad är detta mer än ett slitet,
gammalt och nästan ruttet block fullproppat med egna låtar? Inser till slut att
det är något som jag bevarat och använt sen en lång tid tillbaka, till och med
ärvt. Min kära mor hade det när hon var i min ålder. Hon har rivit bort nästan tolv
sidor, men varför? Det förblir en gåta… Tills hon vill tala om bakgrunden till
blocket. Fast jag är inte säker på om hon ens kommer att berätta. Jag
fortsätter med min låt… Klockan är kvart över fyra och mamma kom precis genom ytterdörren. Jag springer dit.

’’Mamma! Jag har skrivit en till låt, vill du höra?’’
’’Ja jättegärna!’’
’’På ett villkor, att du berättar om blocket.”
”Jag vill höra låten innan.”

Jag går till mitt rum, sätter mig vid min keyboard och börjar spela introt. Jag
ger henne texten och ber henne sjunga med på refrängen, jag börjar sjunga… Mamma kan faktiskt sjunga, hon är väldigt musikalisk. Jag säger ”häng på så sjunger vi stämma”, jag tar den ljusa tonen och hon den mörka:

Fleet Street here I am, I get wet but I don’t care cuz I’m not going home tonight.
Mama, tell them I’m not going home tonight
Fleet Street here I am, I get wet but I don’t care cuz I’m not leaving Fleet Street tonight.
Papa, take
it easy. I’m feel better than ever.

Mamma säger ”Jo det är såhär att…” Och fäller en tår. ”Jag hade en bästavän när jag var i din ålder, och hon skrev en lång text till mig i det blocket, och så en
dag i skolan kom hon fram till mig och sa ’Ta vara på denna’ och gick hon där
ifrån. Sedan slutade hon prata med mig och struntade i mig, hon gav mig inte
ens en blick. Så blev jag sur på henne och rev bort texten. Sen såg man inte
mer av henne”. ”Jaha, jag är ledsen mamma. Det var inte det jag hade förväntat
mig”. ”Men jag är hemskt ledsen att jag aldrig berättade detta innan…” ”Men
varför skulle du ens komma på idén att berätta en sån sak?”. ”Jo du har rätt,
tur att du är så nyfiken!”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ny header och sånt du vet :)btw, www.nattstad.se/alexandrakarlssonpuss   ...

Oj, det var ett tagsen! Tänkte lägga upp ett snabbt inlägg om lite saker.Jag har ny blogg, ny hemsida, ny youtubekanal så jag använder inte denna platsen alls längre. Så jag rekommenderar att checka in på dessa tre små filurerna lite då och då :DSå k...

Gjort en hemsida där jag lägger upp videos när jag sjunger osv, har lagt upp tre videos än sålänge :)Gå gärna in och ta en titt!   http://musictoremember.weebly.com ...