Att ständigt vara yr, att aldrig ha koll på om man ska ''svimma'' av, vet inte om det låter oerhört jobbigt...
Men det är det. Jag har i ca en vecka mått väldigt dåligt. Igår i skolan var det värsta, jag hade ingen koll på nåt, trodde jag skulle försvinna när som helst. Men som tur var, så fick jag hjälp av Nazz och av två lärare, samt skolsyster.
Allt började vid halv nio tiden, vi skulle skriva en uppsats. Jag kände att jag började bli riktigt yr så jag gick ut i korridoren, lugnade ner mig och trodde att det va över, men när jag ställde mig upp så kom det tilllbaka. Så jag gick svajigt till skolsyster, vilade i två timmar ungefär tror jag. Tillslut kände jag mig återställd och gick tillbaka till lektionen, kände mig tvungen att skriva min uppsats. Jag skrev den på ca en timma medans de andra skrivit minst dubbelt så länge, om inte mer. Men jag blev i alla fall tillslut nöjd med min historia, så jag lämnade in den och gick på lunch. När jag kom dit blev jag yr igen, men försökte koppla bort det och åt upp maten. När jag hade ätit klart var jag väldigt trött och yr, så jag lade huvudet på armen och vilade. Blev varm och svettades, så ringde min mamma och bad henne komma. Efter ungefär fem minuter tänkte jag gå och hämta min väska i skåpet och sedan gå och vänta på mamma. När jag gick till skåpet i andra byggnaden så sprang Nazz efter mig och fråga hur jag mådde och sa att jag var likblek. Jag blev hysterisk inombords och kände mig tvungen att lägga mig ner, tänkte att det spelar ingen roll vart. Hon sa att vi var tvugna att gå till skolsyster. Men precis innan vi skulle gå in gav jag upp. Satte mig på en bänk och ringde mamma och skrek till henne att hon skulle skynda sig. Just då kom två lärare ut och såg och hörde hur ledsen jag var. De följde mig till skolsyster men när vi kom dit var hon inte där. Så dom fick springa och hämta henne. När hon kom så fick jag lägga mig i en säng med ett glas vatten och lugna mig. Låg och skakade, var helt försvivlad. Vet inte hur länge jag låg där innan mamma kom. Men när hon kom så åkte vi till sjukhuset, de undersökte mig på olika sätt. Fick ta EEG och EKG, vilket betyder att man undersöker hjärnan och hjärtat och det visade inget negativt. Tillslut hittade dom ingen orsak till min yrsel. Så vi åkte hem utan svar. Men när vi pratat med min läkare, så kom vi tillsammans fram till att det är epilepsi. Fasten det inte visade något åt det hållet på EEG:t. Epilepsi är svårt att förklara men kan förklaras med att det är kaos i de elektriskaimpulserna i hjärnan. Så jag har börjat med medicin igen, så får se om det hjälper.

Hoppas att ni orkade läsa detta och att ni förstod. Jag kommer alltså inte blogga så mycket på ett tag.
Men hoppas att ni har det bra! Allt kommer ordna sig för mig, men det tar sin tid.